torsdag 28 januari 2010

Geografilektion



Om man har en GPS och stäler in den på "världens ände" så kan man, beroende på jordens lutning i förhållande till Venus och några andra tekniska detaljer, få upp "Brevens Bruk" som primär destination.
Brevensbruk är ett sånt där gammalt brukssamhälle; man pysslade mycket med järn fram till 80-talet och kan stoltsera med att ha bidragit med gjutgods till bland annat Djursholmsbron i Stockholm. Eftersom det inte är mycket verksamhet kvar i bygden så har de flesta flyttat till Örebro och andra närliggande orter där det finns mera liv och rörelse. Några inskränkta, men ack så stolta, bybor finns det dock kvar på orten.






För att komma till Brevensbruk så måste man ta sig igenom en portal i skepnad av en oändligt lång allé, men man måste passa sig så att det inte dyker upp en hjort bakom något av träden:






Några kilometer utanför Brevens, längs en slingrig grusväg, ligger Knipphammaren. Det är något slags naturreservat med fåglar som vill vara ifred och såna saker. Men vackert är det!













torsdag 7 januari 2010

Listan

1. Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
Fick ett såntdära jobb.
Levde lycklig tillsammans.


2. Höll du några av dina nyårslöften?
Har inga nyårslöften. För mycket press, för mycket förväntningar, från mig och från andra.


3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 09?
Alltså... Jag tror inte det? (Om det nu är någon som ynglat av sig, och inser att jag inte har noterat det, så ber jag så mycket om ursäkt. Din bebis är naturligtvis det finaste som finns, och jag fattar inte att jag kunde glömma det!)

4. Vilka länder besökte du?
Finspång.

5. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
En kamera som fixar höga ISO-tal utan så mycket brus.

6. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Men allvarligt, kommer folk ihåg specifika datum sådär på kommando? Nej, inget.
JOOOOO! Just det, den 4/7!! (Ojoj, där höll jag på att kvalificera mig till en natt eller två på soffan!)

7. Vad var din största framgång 2009?
Men alltså, hur tänker du nu? Framgång? Vet inte... Jobbet kanske?


8. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte något utöver det vanliga, som att åka till akuten för att jag skurit mig i handen med brödkniven under frukosten en, i övrigt, fridfull lördagmorgon.

9. Bästa köpet?
Kameran, utan tvekan.

10. Vad spenderade du mest pengar på?
Det svarta vardagshålet; mat, bensin och såntdär...

11. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Små saker varje dag.

12. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Oj, jag vet inte.. Finns det någon? Nej, tror inte det. Samma gamla skivor som snurrar i bilen, inget nytt.


13. Vad önskar du att du gjort mer?
Eftersom jag inte gjorde det så vore det slöseri med både tid och energi att önska att jag hade gjort det. Men okejrå; varit bättre på att leva här och nu.

14. Vad önskar du att du gjort mindre?
Samma som ovan.

15. Bästa boken du läste i år?
Har börjat läsa ungefär 5 böcker, inte avslutat någon, förutom fotoböckerna. Så kanske nästa års lista kan berätta det.

16. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Fyllde jag år? Jo, det gjorde jag ju såklart. Jobbade tror jag.

17. De bästa nya människorna du träffade?
Alla nya människor är intressanta, var och en på sitt sätt.

onsdag 6 januari 2010

DumDum strikes again

Har ni hört om hon som frostade av frysen och slängde ut allt innehåll i papp-påsar på balkongen, glömde dem där och tog in dem efter två decimeters snöfall? Så jävla dum hon var! Alltså vad tänkte hon med? Papperspåsar? Snöfall? Så ofantligt korkat.

Jamen, det hon gjorde dagen innan det då! Hon begav sig ut i 20 minusgrader för att jaga soluppgången. Det visade sig att hon var lite för tidigt ute, och för att inte frysa ihjäl i väntan på solen, så lattjade hon med lite andra bilder, som lite tidsfördriv sådär.

Aah, och sen, när solen äntligen började leta sig fram över trädtopparna, och hon glömmer bort att hon inte har någon känsel i tårna eller fingrarna, för att hon är så himla salig över att det är så vackert allting, och att hon äntligen kan föreviga eländet så hon får komma hem nån gång, vet ni vad som händer då? Jo, hon får en bild. EN bild. Sen dör batteriet i kameran. För det är ju kallt va. Och hon har ju lattjat med en massa tramsbilder va. Så det STENDÖR. Ja, det är ju ett antiklimax i sig, men det som gör henne så ofantligt korkad är ju att hon drog iväg fem mil för inte så länge sedan, för exakt samma sol. Den gången kom hon fram, skådade ut över Bråviken, och tänkte på hur vackert allt var, plockade sedan fram kameran, för att se att det inte fanns en gnutta liv i den.

Fem mil. För en jävla soluppgång. Och hon kunde inte bemöda sig med att kolla batteriet innan hon for. Den gången skrattade hon högt åt sig själv, och tänkte att det där är ju bara sånt man läser om, det händer ju bara andra. Men nu, NU, har jag tagit lärdom av det.

Tydligen inte.