lördag 4 juli 2009

Hur vi hamnade där vi är idag, del 2

Så dök han upp, den där norrlänningen. Han skulle komma förbi på kaffe när han var på genomresa. Det blev dock inte som det var tänkt från början: Istället för att komma under dagen, då normalt folk dricker kaffe, så dök han upp vid tretiden på morgonkröken.
Några korta meningar utbyttes, blickar talade mer än orden just då. Jaha, ska vi börja med att sova då kanske? Jomenvisst.
Så en kvart efter vi träffats kryper vi ner, håller om, och har en gemensam tanke, förutom den uppenbara; att det mycket väl kan vara en kallblodig mördare, eller varför inte psykopat, som jag ligger och kramar om.

Aldrig har det känts så naturligt att nykter dela säng, det första jag gör, med någon jag aldrig tidigare träffat.

Det är vad som har genomsyrat vårt förhållande sedan dess: Att kunna vara naturlig, sig själv. Att inte känna press från den andra att duga till, utan att kunna uppskatta varandra för vad vi är, utan konstigheter. Att kritisera och ifrågasätta varandra och ur det få en kreativ diskussion, utan låga personliga påhopp, att ha så många lika värderingar, men respektera varandras olikheter.. Listan kan göras lång.

Ett år har gått, och många till hoppas jag att det blir.

4 kommentarer:

FagerbackaFoto sa...

mmm...och du..."den där norrlänningen" tänker bli jävligt gammal, så det kommer bli många år tillsammans.

Cattis sa...

Åh vad härligt !!

Kram

Ann-Sofie sa...

Låter som om det blir "forever and ever".

Helen sa...

Visst är det häftigt när det känns rätt direkt. Känner igen det där lite då jag satte mig i bilen och åkte till Skövde för att träffa Fredrik efter 1 veckas kontakt.
det sista jag tänkte på va att det skulle vara farligt.
Men började fundera när jag fick lite lustiga kommentarer från folk, typ från mamma som ville ha reg numret på bilen så hon visste vad hon skulle säga till polisen :).
Visade sig ju att det inte va ett dugg farligt.
Tror ni får många bra år ihop.
Ha en skön helg.
Kram