Nu har jag haft en terapi-session med mig själv och kommit fram till vad som kan vara roten till mina jobb-ångest-tankar:
Trygghet.
Vi utgår från detaljerna som lägger grunden till mitt vemod:
Eget fack - Att få vara någon, att ha min plats. Ett slags bekräftelse på att jag är en i arbetsgruppen, och inte bara "på sidan om". Vilket kan ledas till en trygghet i att vara en del av något större, att ha en plats, att finnas och räknas med.
Semesterdagarna - Att veta med säkerhet innan att få vara ledig några veckor, utan att känna pressen över att "jaga timmar" och stå till förfogande, att platsen finns kvar där när jag kommer tillbaka.
Schemalagd arbetstid - Samma som semestern; Att jag har mina förutbestämda dagar och timmar att göra, allt utöver det är helt frivilligt, och inget jag behöver känna dåligt samvete över att tacka nej till. Vilket är ännu en form av trygghet.
Med det som utgångspunkt och underlag, behöver jag nu bara ställa om min hjärna till att bli lite mer flexibel i sitt tänkande, att se möjligheterna istället för alla hinder.
Den är så inkörd på alla mönster och rutiner, att den har svårt att börja tänka om, vinkla perspektivet och se annorlunda på saker och ting, vad det än må handla om.
Men nu har den förutsättningarna framför sig, nu är det bara att få den att börja jobba efter det. Medvetenhet är det första steget till en förändring, eller hur?
Förresten, använder poliser fartkameror när det är mörkt ute?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar