Frågor och svar

Barnen satt som vanligt och konverserade i baksätet, när vi var ute och åkte häromdagen, då Albin sa att han var kär i Chad, en tjej på dagis. Jonatan tyckte inte alls att det gick, vilket han sa högt. Vi blev nyfikna på hur han menade och tänkte, varpå han uttryckte att det går ju inte. Hon har ju mörkt hår, brun hud och bruna ögon, medan Albin är ljus i hyn, har blåa ögon och blont hår, kan det verkligen passa ihop?
Närmare än så kunde han inte förklara det, antagligen för att han helt enkelt inte hade mer ord för det än så.

Vi svarade att det är inget som hindrar, varken hudfärg eller kön spelar någon roll om man är kär, eller tycker om någon. Förhoppningsvis tog vi det på en sådan nivå att han förstod, och ändå fick tillräckligt med information för att bli nöjd med svaret.

Jag märker hur svårt det är att svara på alla dessa frågor, för även om frågorna är av ungefär samma slag som tidigare, så nöjer de sig inte längre med ett enkelt svar, de hungrar efter fakta, och ämnena tycks (lyckligtvis) aldrig ta slut.

Svårigheten ligger inte i att presentera denna fakta för dem. Det svåra är att svara på ett sätt som gör att de aldrig känner sig dumma eller nervärderade.
För även om jag tycker att det är det naturligaste i världen, så kan det vara första gången 6-åringen ens har börjat fundera kring det , och skapat sig en uppfattning om saken. Kommer jag då med min allting-är-möjligt-propaganda och råkar träffa alldeles för hårt i hans bakhuvud, är ju risken att han inte yppar en tanke högt på väldigt lång tid framöver, för att det helt enkelt inte är värt risken att bli attackerad igen. Och det vore väldigt tråkigt, för de lär mig så mycket när de delar med sig av sina funderingar.

Egentligen är det kanske inte så konstigt att det uppfattas som något onaturligt, när det handlar om saker de själva aldrig upplevt och sett, såsom homosexualitet eller parbildningar över våra kulturella och etniska gränser.
Där någonstans ser jag det som min skyldighet att upplysa, förklara och väcka tankar som jag förhoppningsvis sedan kan svara på.

Att ha två uppsättningar föräldrar som man pendlar emellan är ju däremot vardagsmat för dom, något som inte ens finns i fantasin hos granntjejen som lever med sin biologiska mamma och pappa, och en bror som även han har tidigare nämnda föräldrar.