Sist vi var ute på äventyr blev jag dyngsur i jakten på en bra bild (Antar att det är en vanlig påföljd när man envisas med att se världen genom en lins), så denna gången tänkte jag vara lite mer förberedd och ta på mig stövlar för att vara på den säkra sidan.
Allt gick fint, vi strosade omkring under tallar, mellan granar och över tuvor. Andades vårluft, såg en fjäril och bara njöt av tystnaden och lugnet. Efter en stund slog vi oss ner på en sten vid vattnet, intog vårt medhavda kaffe och mackor.
Sen började det..
En fluga satte sig på mitt ben, varpå jag förevigade den, för årets första fluga är ju, till skillnad från resten av årets alla jävla flugor, ganska charmig på ett lite sjukt sätt.
Blicken föll sedan ner på en grästuva vid strandkanten, från vilken en spindel kröp upp från och ut på isen. Det gick inget vidare att fånga den på bild, kameran bara envisades med att zooma på helt andra saker än äckelspindeln, så jag struntade i att fortsätta jaga den, och fick då se massa slemmiga gröna bollar i vattnet.
Överallt var dom, en del stora, andra lite mindre, och det om något väckte min nyfikenhet! Vad är det för något? Är det ägg? Och i så fall, vad för slags ägg?
Vi bestämde oss för att möblera om lite i naturen och dissekera en slemklump, men det såg inte ut att finnas något i den?
Måste tillbaka dit för att se hur det utvecklar sig.
I jakten på slemklumpen gick isen sönder en smula, eftersom den intill land hade börjat smälta undan, och blev tunnare och tunnare. Här någonstans vaknade 3-åringen i mig till liv, och ville se hur långt ut jag kunde gå för att trampa sönder isen, och hur hårt jag fick ta i för att den skulle spricka sönder. Samtidigt fick jag ju inte ta i för hårt, för jag var ju tvungen att hejda stampet om jag kom igenom, så inte hela stöveln skulle bli full av vatten.
Första och andra gången gick det jättebra, isen sprack och jag hejdade stampet. Efter tredje gången bestämde jag oss för att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar