onsdag 22 april 2009

Nostalgi

Ordböcker är bra att ha, men ibland förvirrar de mig, och ibland lämnar de mig inte bara med den korrekta betydelsen av ett ord, utan även med en stor portion besvikelse och konfusion.

För mig har ordet nostalgi och att vara nostalgisk alltid haft en positiv klang; det är något som är trivsamt och behagligt när man tar en walk down the memory lane. Bonniers svenska ordbok var dock av en annan uppfattning:

Nostalgi - Melankolisk längtan hem eller tillbaka (till gågna tider)
Nostalgiker - Person som lider av nostalgi.

"Melankolisk längtan".... Det är ju där, i det melankoliska tillståndet, många manodepressiva befinner sig när de är i sin depressiva del av sjukodomen, och säkert många andra deprimerade för den delen. Det är den djupaste botten av sinnesstämningar, naturligtvis beroende på graden av melankoli.
En melankoliker är alltifrån vardagligt pessimistiskt lagd till att vara helt instängd i känslan av total hopplöshet, ofta med självmordstankar som följd.
Tankebanorna är mörka: Allt från att inte känna sig tillräcklig och lika bra som andra till rent självhat med självanklagelser som följd.
Hela kroppen påverkas naturligtvis av detta, vilket inte sällan leder till att man tappar såväl vikt som aptit och sexlust, ja rubbet.

Är det något i närheten av det här som Bonniers menar med en person som "lider av nostalgi"? I så fall har jag haft helt fel om ordets rätta innebörd.

2 kommentarer:

Cattis sa...

Jaha ???
För mig har ordet också inneburit typ en positiv längtan efter något gammalt eller ett gammalt minne.
Ett gammalt mysigt minne.

Konstigt.

Blajkel sa...

En bipolär längtan.

JA!! NEEJ! JAAA !! NEEEEEEEEEJ!!

AAAAAAAAAHHHHHHH!