Pojkar slåss, flickor håller tyst?

Det har skrivits många kloka ord i ämnet, de senast lästa för min egen del är Marias. Jag har läst, nickat medhållande och tänkt hur sjukt det är hur vi ser på saker och ting, vad det är vi förmedlar till våra barn. Tills häromdagen, då det kom alldeles för nära inpå mig, och krävde således någon form av handling och engagemang från min sida:

"Busiga pojkar"ger sig i samförstånd in i boxnings- och brottningsmatcher med varandra, de slåss och fäktas, för det är ju vad grabbar gör, eller hur?
Det ligger ju i deras gener sedan vi bodde i grottor?

Så, häromdagen sa Tove 8 år att "den busiga pojken" hade bråkat med henne; Han höll fast hennes armar bakom hennes rygg och tvingade henne att springa, varpå hon föll handlöst framåt. Han slog henne och var allmänt jävlig.

Hennes kommentar till det hela var:
"Men han kanske gör det för att han är kär i mig"...

Vart i hela helvete kommer det ifrån? Av vilken anledning ska man behöva växa upp i tron att den som älskar, han slår?
Jag kan inte minnas att jag någonsin har sagt något sådant till mina barn, och jag fattar inte hur man kan vara så förtappad på hjärnceller att man förmedlar en sådan åsikt till någon som håller på att skapa sin identitet, som lotsas fram genom denna djungel av sociala spelregler, tillhandahållna av oss vuxna.

Jag vänder på det i mitt huvud, och låter min dotter vara den som ger sig på grabben. Jag tänker mig vidare hur dessa axelryckningar, småleenden och klappar på huvudet över pojkarnas oskyldiga slagsmål förvandlas till krissamtal och möten, hur det ska grävas i vem som är skyldig till att det gått så snett och blivit så fel.
För då är det plötsligt inte alls acceptabelt att slå någon annan.
Varför? Är det för att pojken som slår är norm, och flickan med samma beteende avviker från normen?

Hur kan vi sedan begära att dessa pojkar ska veta att det i vuxenlivet plötsligt är olagligt att behandla sina närmaste på det sättet?
Det som igår ansågs vara lekfullt och oskyldigt kan imorgon ge fällande dom.

Det är ju vi vuxna som ska föreställa förebilder för barnen! Det är ju vi som måste ändra inställning, börja tänka efter själva, informera dem om vad som gäller och tänka långsiktigt!

Det är aldrig okej att slåss!