lördag 9 maj 2009

Cirkus

Barnen, alla tre, hade peppat varandra i ämnet cirkus, och gemensamt kommit fram till att det vore ju hur kul som helst att få gå på en sådan tillställning någon gång.
I samlad trupp kom de således och framförde detta till sina föräldrar, fulla av hopp, glädje och förväntan. Jag tittade på dem, och hatade mig själv litegrann för bråkdelen av en sekund, innan jag tog ett djupt andetag för att berätta för dem vad jag tycker om cirkusdjur och på sättet de i de flesta fall blir behandlade.

Det började med en beskrivning av hur zebror och hästar lever i sina stora flockar, hur de vandrar miltals i den takt och form de vill. Hur de sover när de är trötta, äter när de är hungriga, busar när de är busiga, ja ni fattar.

Sedan bytte jag ut savannen mot en alldeles för liten cirkusmanege och mobila stallar, alla de där milen på fyra ben mot en transport på lands- och motorvägar, buset mot träning för att göra konster de inte vill göra, men som människor kommer till cirkusen och betalar för att få se.

De satt tysta och tittade på oss en stund, och jag kände mig som en riktig hjärtekrossare, innan de fortsatte med massor av följdfrågor om varför de gör så mot djuren, vad som händer om djuren inte kan och vill, om de får komma tillbaka till det vilda sen igen. Vi gjorde vårt bästa för att svara så tydligt som möjligt, och det slutade med att de inte alls ville gå på någon cirkus längre.

Efter några timmar kom en av dem och såg sådär fundersam ut igen.
- Men människorna som gör alla konster då, och clownerna, vill de också leva i det fria?

Inga kommentarer: