tisdag 26 maj 2009

Uppryckning

Nu har jag ryckt upp mig från gårdagens infall av depp och grubbel. Jag vill ju vara en sån där spontan människa, en sån som inte ägnar alls mycket tid åt att fundera kring hur saker och ting skulle ha blivit, borde ha varit eller kommer att bli. Men ibland snubblar jag och tappar spontaniteten i fallet. Då vill jag ha kontroll, jag vill veta vad som händer, jag vill sätta olika händelseförlopp i olika perspektiv för att kalkylera potentiella skeenden, allt för att inte bli överraskad den dag det förverkligas. (OM det överhuvudtaget förverkligas)

Ett visst mått av kontroll vill (och kanske måste) vi väl alla ha, men varför vill vi det? För att det ger trygghet? Kan det innebära att ju större kontrollbehovet är, desto mindre är den egna inneboende tryggheten, eller den trygghet som finns i vår omedelbara närhet?

Om det skulle vara så, så antar jag att det är ett steg i rätt riktning att bli medveten om det, sedan är det bara att välja om det är så jag vill ha det, eller om jag önskar en förändring.
Väljer jag det senare alternativet så är det bara jag som kan göra något för att förändra det, eller hur?

("Bara att välja", som om det handlade om valet mellan Fanta och Sprite till dagens lunch. Jag fnyser åt mig själv.)

Inga kommentarer: