Jag är ingen förespråkare av gnäll, tvärtom så försöker jag se det som att varje individs situation är resultatet av en rad medvetna och omedvetna val, och att individen därmed har möjligheten att välja hur hon ska förhålla sig till sin situation. Eget ansvar helt enkelt.
Risken är dock att detta inlägg kan komma att tolkas som rent gnäll från min sida, men det får jag ta.
Det är det här med föräldraskap och barnuppfostran, något som tar upp stor del av min tid. Jag är själv långt ifrån perfekt, och lever inte alltid som jag lär, men en del föräldrar gör mig så förbannad!
En 2-barnsmor åkte tåg med sina barn, en resa som tog ca 4 timmar. Destinationen var mammas nya kille, en helt ny människa och situation för dessa barn.
Själva tågresan hade gått bra, de skötte sig och var snälla, men när de kom fram var de SÅ jobbiga! På vilket sätt var de jobbiga då? Jo, det mest störande var att de hade tjatat och tjatat på mammas nya kille, ställt massa frågor och varit allmänt jobbiga.
Tågresan hem hade sedan varit en pärs för den stackars mamman, på vilket sätt vet jag inte.
Nu skulle de iallafall minsann få lära sig att respektera henne, något som de, enligt henne, inte gör nu för fem öre. Hur det skulle gå till vet jag inte, men det var tydligt att det gick ut på att hon minsann skulle sätta ner foten och visa var skåpet ska stå.
Jag kan inte annat än tycka synd om dessa barn: Hur i hela helvete ska de förstå innebörden av förståelse och respekt när de aldrig fått någon?
Jag fattar inte hur man kan häva ur sig ovanstående utan att för en sekund sätta sig in barnens situation för att försöka förstå varför de agerar som de gör.
Klart de var "skitjobbiga" efter att ha suttit på ett tåg i fyra timmar, fulla av förväntan, inte bara över stället, utan även personen de skulle träffa.
Jag är absolut ingen expert på området, blott en simpel förälder, men min erfarenhet är att om du sätter dig in i barnens värld så är det lättare att få med dem i din. Om du lyssnar på och respekterar dem, så har du större chans att de lyssnar på och respekterar dig.
De gör inte som du säger, de gör som du gör i de flesta fall.
4 kommentarer:
Jag har precis bloggat om det där också, det legitima gnället på barn!
Och en sak, expert eller förälder, jag har svårt att förstå varför inte en förälder kan vara en expert?
Barn är människor, bara något mindre i modellen, och förstår man människor och kan tänka sig in i andras situation, då är det inte speciellt svårt att förstå vare sig barn eller vuxna. Psykologiexamen i all ära, men empati väger tyngre, anser jag!
Det är sant, föräldern borde ju vara experten, åtminstone när det kommer till sina egna barn.
Och, som du säger, empati och förståelse borde/ska vara grunden i mötet med människor, så även mötet med barn. Men ibland är det som om de vore ett undantag, vilket för mig är väldigt märkligt.
De finns på La Redoute:) har letat som en tok..men bara hittat de mörkgråa..som visserligen också är sjukt snygga..men dessa är strået vassare..:)
Hej tjejen!
Hoppas att allt är bra uppe i skogen! =)
Här är det bara fint!
En java snart va?! Som vi har sagt ett tag! Hehe.....
Ha det gött!
Kramiz
Skicka en kommentar