Idag tar vi på oss våra snowjoggings, sätter barnen på varsin sparkstötting och sparkar upp till hjärtat av det lilla samhället för att gå och titta på årets julmarknad. Stora vita flingor dalar ner och bäddar in landskapet i ett tjockt vitt täcke medan vi tittar bland alla hemgjorda kolor och knäck, slöjdade halmfigurer och snidade tomtar.
Nej.. Inte riktigt så kanske.. Snarare gummistövlar och paraply, men det ska inte hindra mig. Envisas jag med att bo här så ska jag banne mig suga in allt vad byn har att erbjuda, dock utan att bli likadan som merparten av de som bor här. Den dagen jag blir det, är det dax att flytta.
Hur de är? Ptja, som de flesta skulle bli som tillbringar för mycket tid i ett litet samhälle där alla vet vem alla är. Alla vet allt om alla, och det de inte vet, gissar de sig till. Bara en sån sak som att en stackare blir kallad "Miss Maxi" av den enkla anledningen att hon handlar ofta på ICA Maxi, får mig att må illa. Inte nog med att man iakttar folks köpvanor, man namnger dem också helt ogenerat därefter.
Blir jag i närheten av något sånt, säg då till mig att det är dax att dra vidare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar