onsdag 18 mars 2009

Tyst!

Idag tränar jag på att vara tyst och ganska stilla.
Det går väl sådär... Det är ju givet att man kommer på alla saker som låter som fan, just när man inte får eller kan utföra dom. Ungefär som att det börjar klia på ryggen just när man inte kommer åt att klia. Eller nåt.

Han jag lever tillsammans med har jobbat natt, och kommer så att göra även kommande natt, vilket innebär en dags tystnad TILL. Det här kan bli riktigt jobbigt. Det är ju när han kommer hem vid halvåtta-snåret som jag har MASSOR att säga, och det bara fortsätter hela tiden. Som nu tillexempel, skulle jag vilja gå ner och väcka honom, för att tala om att jag sköter min bil på ett ypperligt sätt, att det är så jävla skönt på vår altan just nu, att jag vill ha kaffesällskap i vårsolen, ja hela tiden kommer det massa saker och anledningar att väcka honom. Sen, när han väl vaknar, har jag glömt alltihop.

Nu ska jag fortsätta göra nåt tyst. Vet inte vad ännu, för det är riktigt klurigt det här.

3 kommentarer:

Anna.P sa...

Duktig du är gumman! Var vaken hela natten du med då och sov ihop sen imorgon....eller just de ja....ungarna...skolan...dagis...
äsch!!! Skriv ner allt du vill säga sen då när han vaknar. Fast då kanske det inte är lika kul.....ähhh, du får stå ut helt enkelt!
KRAM

Helen sa...

Ha ha ha vad kul du är. Fast när jag tänker efter så förstår jag att du mste träna på det för jag har då aldrig hört dig vara tyst. Öva på du gumman men inte för mycket för när jag ser dig så får du inte vara tyst. Kram

Karin sa...

Tack för ert stöd, ni förstår hur svårt jag har det..
Jag kan inte minnas att jag har varit tyst så länge i sträck på... länge. Vilket kanske kan vara nyttigt iochförsig...
Men det är lugnt, du ska inte få en syl i vädret nästa gång jag träffar dig Helen!