Efter en dag ensam hemma, utan gubbe och barn, börjar krafterna sakta komma tillbaka. Kanske var det just lite ensamhet som behövdes, kanske var min intrycksbank full. Ni vet, den där man stoppar in alla intryck man tar in, genom hörsel, smak, syn, känsel och doft.
I mitt fall handlar det mest om hörsel. Att på jobbet vara "på alerten" och aktivt lyssna, där man gärna kastas mellan olika årtionden, där "Jag vill gå hem" lika gärna kan betyda "Jag måste gå på toa, hjälp mig!"
Eller att hela tiden ligga i bredskap med svar på frågor som :
"Var är mina föräldrar?"
"Hur hamnade jag här?"
"Säljer de fortfarande sylta billigt nere i handelsboden?"
Efter en knapp timmes musiklyssnande i bilen är jag sedan hemma och möts av tre barn, som alla har något att säga. Till mig, till varandra, i leken till varandra.
Någonstans där vill jag också etablera någon sorts kontakt med min sambo, om det så bara är en kram och ett enkelt hej.
Vid matbordet kan det, om det är en sådan dag, uppstå små fragment av tystnad, men det händer ganska sällan.
Diskussionerna kan handla om allt från hur mjölken kommer från kossan till paketet, vad som hände på frukostrasten i skolan, till hur fort jorden snurrar eller hur varmt det är på solen.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker om det, och jag har valt det här livet helt på egen hand, och skulle inte vilja byta bort det.
Jag vill bara försöka förstå varför det är som det är, varför jag reagerar som jag gör.
I min lilla värld låter det rimligt att öron, kropp och själ kan må bra av att få vila emellanåt, för att sortera, sålla bort och bereda plats för nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar