Kamera

Jag kan ha gjort något dumt.
Ganska länge har tankarna snurrat runt en ny kamera, den gamla kompaktkameran är liksom... inget rolig längre. Det känns som att vi har kommit till den fas i vårt förhållande där valet är att utvecklas eller att skiljas. Jag skulle gärna utvecklas tillsammans med den, men den har inte längre vad jag söker, och kan inte erbjuda mig fler utmaningar. Alltså måste vi skiljas till förmån för en mer avancerad förmåga.

Innan jag tog beslutet så gav jag mig ut på marknaden för att se vad som fanns, och hittade en Nikon D40. Den verkade bra tyckte jag, och frågade Helena, som är erfaren och duktig på området. Hon rådde mig att titta på brorsan, D60, eftersom risken med den tidigare skulle vara ytterligare en skilsmässa inom snar framtid, då den inte heller hade så mycket att erbjuda mitt utforskarsinne. Jag klämde och kände, tittade, jämförde och funderade.
Jo, nu hade jag bestämt mig, en D60 skulle det bli. Måste bara få ihop pengarna först, det kan ju vara en bra början.
Planerna lades högt; Dra ner på nikotinet, sluta äta på ett oekonomiskt sätt, jobba mera, allt för att få in pengen så fort som möjligt.



Så hände det där jag visste skulle hända.... I en liten ruta på min skärm stod de magiska orden: Avbetalning.
Jag kunde alltså slå till alldeles nu, och ta den på avbetalning ett år räntefritt. Bara ett musklick borta var den, och vips så försvann all impulskontroll.

"Bekräfta köp"
ok.
"Är du helt säker på detta?"
ja.
"Det var ju precis så här det inte skulle bli något mer, är det inte ganska skönt att inte ha något på avbetalning?"
nej.

Ungefär så gick det till, men vafan då... Jag behöver den, det är den som ska utgöra grunden till min nya hobby, jag ska läsa fakta, fota, lära mig massor om den ädla konsten att leva livet genom en lins.