torsdag 26 mars 2009

Nu är jag klar.

Nu har jag tänkt färdigt. Han får fortsätta ett år på förskolan. Om det är rätt eller fel vet jag inte, och jag har kommit fram till, att hur jag än gör, så kommer jag att undra om det var rätt, hur det hade blivit om jag gjort annorlunda, om han kanske egentligen bryr sig, fast han inte visar det.
Det och massor av annat snurrar i huvudet och kommer säkert att fortsätta med det, men så här får det bli.

Idag packar vi väskan med kaffe och bullar och tar en tripp till Fäboda.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Svårt !
Men kanske hellre att han får vara barn ett år till än att han ska kastas in i skolvärlden för tidigt. Måste ju vara bättre att han så småningom eventuellt blir irriterad på de yngre barnen på förskolan än alla turer det kan bli i en klass i skolan. Där han kanske väljer att vara ensam för att han inte passar med de andra barnen, eller blir utstött för att han inte hänger med. Och där har väl inte lärare samma möjlighet att övervaka som på en förskola.
Svårt som sagt, men jag skulle ha valt som du !
Kram på dig

Karin sa...

Det är ungefär så jag tänker, Cattis.. Känns som att det är mindre fel än det andra alternativet.
Kram!